risi

Igår eftermiddag dog min farfar. Det kom inte som en överraskning, vi visste alla att han inte hade lång tid kvar. Farfar har varit dålig länge och de sista månaderna har han bott på ett "sista dagarna" hem.

Det var min mamma som ringde och berättade att han hade dött. Hon ringde 30 min innan jag skulle iväg och träna, så det hann inte sjunka in förrän senare på kvällen när jag kom hem från träningen. Det är konstigt att det kan kännas så tomt när man mister ngn. Jag träffade farfar 2-3ggr/år, men det känns jätte tomt nu när han är borta. Inatt låg jag och tänkte på livet och döden.. inget bra att tänka på för man får ingen direkt klarhet i det. Alla kommer dö en dag, när vet man inte.. det är en del av livet.

Jag åkte inte ner och sa farväl.. Jag har blandade känslor när det gäller det. Å ena sidan hade jag velat vara där, å andra sidan inte. När mormor dog var jag där, och när jag numera tänker på henne så är det bilden av hon när hon är död som kommer upp. Med farfar kommer jag minnas han som han var, levande.

Jag har så många fina minnen från min farfar. Jag kommer alltid att minnas han som den bästa farfarn i hela världen.  Jag saknar han så det gör ont men det var bäst det som hände. Det är lätt att vara självisk och önska att han fortfarande levde , men det liv han levde det sista var inget liv. För hans skull var detta det bästa.

Älskar dig Farfar

Idag händer det inte mkt här hemma. Dagen började med att ta Joanthan till dagis. Jag passade på att tvätta och diska under tiden han var där. Nu blir det att ta det lugnt en stund innan jag ska börja laga middag. Jag har tänkt att vi ska äta köttbullar i sås och potatis till det.

Igår var vi på badhuset. Måndagar är en bra dag att bada på.. inte mkt folk alls och badhuset öppnar inte förrän kl 13. Belle kryper omkring i vattnet som en galning hehe. Hon är så orädd för vatten som man bara kan vara. Jonathan tycker det är jätteroligt att bada, men han håller sig alltid där han bottnar.

Belle har ju lärt sig ställa sig upp från sittandes och stå en bra stund. Nu kan hon även ta ngt steg och sedan stanna och stå still en stund till. Hon kommer säkert gå snart :) Hon har börjat prata lite också. Hon säger -Mamma och he da (hejdå). Det var några dagar sedan hon började säga riktiga ord. Jag berättade det för Robbin och han ville självklart höra henne prata. Vi försökte få henne att prata ganska länge.. utan framgång dock. Hehe , kanske bara jag som hört i syne ;) Nej, jag hade hört rätt för ngn dag efter fick Robbin höra henne prata också.

I eftermiddag ska Jonathan hem till sin farmor en stund och jag ska åka och träna lite :)

Nu var det ett tagsedan jag skrev här. Jag har bara inte haft ork/tid/lust att skriva på ett tag. Det har inte hänt ngt speciellt det sista heller, så jag har inte haft ngt direkt att skriva om. Ett nytt år har börjat och jag känner mig peppad och förväntansfull över att se vad 2011 har att erbjuda.

Här hemma har sjukdommar avlöst varandra. Jonathan och Belle har haft en släng av influensa, Robbin har också haft influensa + efter det fick han jätte ont i magen som gjorde att han var sjukskriven från jobbet ngr v. Han skulle varit hemma denna veckan också, men han tyckte att han var tillräckligt bra för att jobba så det har han gjort sedan i måndags. Jag har haft magsjuka (eller ngt liknande). Jag kräktes ca var 30e min från mån kväll till tis morgon (förra veckan). Mitt i alla kräkningar på tisdagen glömde jag av att Jonathan skulle varit på dagis, eller ja.. jag glömde ringa och berätta att han inte skulle komma. Jag kom på det ca 30 min efter att han skulle hämtats.

Denna veckan har jag tränat, städat, varit på badhuset med Belle och Jonathan och jag har varit dödstrött. Belle sover jättedåligt, vaknar stup i kvarten. Det kanske beror på tänderna. Hon har fått 2st tänder (nedre framtänderna). Belle har även lärt sig ställa sig upp och stå en bra stund utan att ta tag i ngt. När hon står försöker hon gå.. men det går inte så bra än.

Jag var på BVC med Belle förra veckan och allt såg bra ut. Hon låg en kurva under på längden och vikten låg på normalkurvan. När vi skulle lämna BVC sa sköterskan hej då, och då vinkade Belle till henne. Det gör hon varje gång ngn säger hejhej eller hejdå :)

Det har inte varit ngn direkt syskonrivalitet tidigare. Joanthan har varit suupersnäll mot Belle från första stund, men nu börjar det komma smygandes. Han vill ha uppmärksamhet hela tiden och han låter inte Belle låna ngr av hans leksaker (om inte vi säger till). Om Belle sitter hos mig vill han sitta hos mig osv. Kanske har att göra med att Belle börjar ta för sig mer och mer. Men allt som oftast tycker han om henne jättemkt :)

Nu ska jag göra ordning mig och barnen för snart bär det av till dagis och sedan ska jag diska och tvätta lite. Städa gjorde jag (fick lite hjälp av Robbin) igår kväll. Ikväll blir det även lite egentid i form av spinning och gym :)